Den 3 oktober lämnade regeringen infrastrukturpropositionen till riksdagen – utan signaler om ökade satsningar på cykling. I våras undertecknade regeringen EU:s cykeldeklaration, en historisk förklaring och strategisk riktning för satsningar på cykling på alla politiska nivåer, bättre infrastruktur och cykling för fler. Regeringens undertecknade av deklarationen skapar hopp, men infrastrukturpropositionen lämnar frågetecken.
I april i år undertecknade Sverige genom infrastrukturminister Andreas Carlson EU:s cykeldeklaration. Cykeldeklarationen är historisk och det är första gången EU:s alla institutioner står bakom en gemensam viljeyttring för att öka cyklingen. Deklarationen pekar på hur cykelstrategier ska till i hela Europa, på hur cykelinfrastruktur behöver prioriteras på alla nivåer och i detta också öka trafiksäkerheten och ge fler möjlighet att cykla.
Utöver deklarationen har regeringen också bett Trafikverket tydliggöra hur fyrstegsprincipen kan styra för statens transportbudget, där de två första stegen i principen handlar om att tänka om och optimera användningen av infrastrukturen, exempelvis för mer hållbart resande.
– Jag är förvånad då Andreas Carlson med pennan i hand ville storsatsa på cykling, men här lyser samtidigt alla satsningar och fyrsteg med sin frånvaro. Hur lyckas regeringen undvika riktade cykelsatsningar med 27 % mer medel till infrastrukturplanen? Transportsystemet ska bidra till ökad hälsa, men hur nås det? Säger Per Hasselberg, ordförande för Cykelfrämjandet.
Regeringen har tidigare avvecklat stadsmiljöavtalen, tagit bort det färdmedelsneutrala reseavdraget och enligt de senaste siffrorna minskar nu cyklingen också nationellt i Sverige. Samtidigt prognosticeras en 26 % ökning av biltrafiken till 2045, en prognos som myndigheter som Transportstyrelsen och Naturvårdsverket bedömt vara överdriven. Ändå ser det ut som att regeringen utgår i från den prognosen i propositionen.
– En tydligare målstyrning behövs. Regeringen har tappat den nationella cykelstrategin, låtit de nationella cykelmålen ligga kvar i skrivbordslådan och styr av allt att döma mot ökad biltrafik istället för riktade satsningar på ökad cykling, säger Mathias Lindow, ordförande för Svenska cykelstäder.
- Anpassa lagstiftningen
Väg- och anläggningslagen sätter fortsatt käppar i hjulen för att kunna bygga friliggande statliga cykelvägar. Idag kan inte statliga cykelvägar byggas där vägen är kortast, genast eller mest lämplig. Trafikverket pekade i sitt inriktningsunderlag på behovet av att införa väjningsplikt mot rött för cyklister (högersväng mot rött), cykling mot enkelriktat och nationellt sänkt bashastighet i tätort till 30 km/h – något som redan finns i många europeiska länder. Flertalet cykelorganisationer står bakom dessa positiva förslag.
- Öronmärka medel till cykling
Idag går bara runt 1 % av de statliga medlen till cykling. Regeringen behöver storsatsa på cykling de kommande åren för att bidra till omställningen och förbättrad folkhälsa, möta konkurrensen från europeiska föregångsländer och uppfylla våra åtaganden i den europeiska cykeldeklarationen.
- Möjliggöra 1- och 2-åtgärder
Regeringen har redan gett Trafikverket i uppdrag att se över hur myndigheten kan verka för att fyrstegsprincipen tillämpas fullt ut. Det är positivt, men principen lyser med sin frånvaro i propositionen. Trafikverket behöver använda sig av fyrstegsprincipen fullt ut för att bland annat finansiera informations- och marknadsföringskampanjer för att fler ska göra mer hållbara och hälsofrämjande resval. På så sätt har regeringen en chans att nå de transportpolitiska målen och ambitionerna i EU:s cykeldeklaration.